Sömn

Det där med sömnen är en lustig historia. Igår lade jag mig tidigt (runt halv elva) för att jag var trött och sen skulle ta Alex inatt och eftersom han har vaknat ganska mycket på nätterna de sista veckorna så tyckte jag det var lika bra att sova. Daniel erbjöd sig att ta Alex för att jag skulle vara vaken längre och med facit i hand skulle jag ha tagit det erbjudandet. Inte för att Alex har krånglat nåt, han vaknade nån gång innan Daniel la sig och sen har han faktiskt sovit hela natten. Det har däremot inte jag, var på toa vid fem och nu två timmar senare har jag fortfarande inte somnat om, jag skyller på huvudvärk och minimal nästäppa som gjort att jag måste andas med munnen och sen blivit jättetorr i munnen. Så det blir att försöka sova middag sen. Som tur är så har vi inte något planerat på dagen. Så när Daniel har varit till tippen med den gamla pannan och jag har dammsugit så blir det att sova för min del. På tal om sömn såhär kan man ju också somna på kvällen.

Det är så att när vi lägger Alex så lägger vi honom först i sin säng och sen brukar han springa upp efter ett tag och så länge han är tyst så får han leka däruppe för han brukar ropa efter en stund och då lägger vi honom igen och till slut så somnar han. Att sitta med honom så han inte går upp finns inte med i vår värld. Då får han hellre leka lite i lugn och ro och Daniel och jag kan börja titta på film/tv-serier eller göra något annat härnere. Så igår hörde jag att han sprang upp och sen efter några minuter var det helt knäpptyst. Knasunge säger jag bara.

Bazinga