Virrig

Är bara förnamnet på mig idag. Vi skulle som sagt var åka och storhandla idag och när jag kommit över halvvägs slogs jag av en tanke att inköpslistan låg på köksbänken. Innan hade jag kommit på att jag glömt presentkort på KappAhl hemma. Så det var bara att vända åbäket hemåt. Hämta inköpslistan. Presentkort och den förberedda vattenflaskan glömdes bort. Igen.

Väl på Marieberg blev det mat på det hamburgerstället där jag inte jobbar och när jag sen skulle åka till köpcentret snurrade jag runt som aldrig förr. Men till slut kom jag fram och när Daniel frågade vad  jag höll på med så låg jag dubbelvikt av skratt samtidigt som jag skulle ta på Plutt skon som han tagit av sig i bilen. Nåväl det är tur att man är lättroad ialf. Hade man bara blivit lite rikare på mitt jobb och som föräldraledig skulle jag kunna tänka mig ha en personlig assistent som dessutom tar alla jobbiga strider med Alex.

Inte för att Alex är speciellt jobbig, han bara utnyttjar och kör med mig på max då han vet att jag väldigt lätt ger med mig. För med alla dessa hormoner och andra fysiska besvär så orkar man helt enkelt inte strida om mycket saker. Som nappen tex. Med Daniel går det bra att somna utan osv, men med mig ger han sig inte. Tur för mig att Daniel är hemma de två sista månaderna innan förlossning och att jag bara jobbar sju pass till. Då kanske jag orkar strida lite mera.

Annars börjar foglossningarna sätta fart och det är inte ett dugg kul eller skönt heller för den delen. Förra gången hade jag ju inte några. Men andra graviditeten ska ju tydligen vara värre än den första eller så upplevs den som värre eftersom man inte kan vila lika mycket.

På tal om något helt annat så är vår katt Gösta världens knasigaste, han var med till grannen (på andra sidan byn) när jag och Alex gick dit. Först var han med ute och sen när vi gick in ville han följa med så han fick komma in och knallade omkring därinne och var väldigt nyfiken. Som en hund med andra ord.

Mycket ord blev det.

Bazinga